Vatten

Är mitt element

 

När yngsta sonen var liten och låg på BB, hade sköterskorna på ett speciellt band som lät väldigt underligt. Det var inspelat vatten, för de lugnade ner bebisarna när de låg och sov.

Jag anammade det direkt när jag kom hem ifrån BB. Jag hade vattenkranen konstant på, när jag gick upp och ammade på natten, satt i köket och såg sonens duniga huvud och vattnet som porlade bredvid. Det blev som en lugnande tablett.

Jag gillar tvättstugan också, att sitta och titta på maskinerna surrar runt, och kanske eventuellt förstärka genom att sätta på en vattenkran som porlar i bakgrunden, det är himmeln. Och lugnande.

Idag var sonen och jag vid vattnet. Där jag kommer jobba i sommar, vid vattnet. Där min mamma fick sitt sista andetag, med utsikt över just det vattnet. Där satt vi och drack kaffe och frös lite, men vattnet vid våra fötter kluckade och for.

Livet har börjat återvända. Mina egna tankar återföds igen inom mig. Jag tänker på mig och sönerna, jag finns, andas för mig själv. M vill få tag, greppa och märker säkert mitt avståndstagande. Vi har alltid haft lite telepatisk kontakt, men jag förändrar mig inte. Jag vill bara framåt nu. Jag vill inte sitta och undra över honom något mer, jag vill leva. Nära vatten, se vatten, dricka vatten, och slicka i mig mina egna tårar, samtidigt som vattenkranen spolar.