Slag i slag

Om 4 dagar börjar jag arbeta. Det är ganska tuffa dagar, då jobbet ligger vid kusten och jag har ganska lång väg dit. Jag återfaller i mitt gamla tankemönster, att jag kanske inte kommer orka, hela sommaren?

 Men varför skulle jag inte göra det? (I år kommer jag inte spendera min lilla lilla lunch, och diskutera med M om han tagit eller inte?)

Förra sommaren jobbade jag hela sommaren, det var superkul. Det gick hur bra som helst. I år slutar jag 15 augusti också, så jag får några veckor där. Jag kommer att klar det fint, (tror jag).

Det är som att M bleknar bort för varje dag. I morse hade jag vibb i kroppen, jag känner igen det så väl ifrån andra saker. Men nu känns det bara lugnt liksom. Jag förstår inte att det kan vara så? Jag är som på avgiftning ifrån M, och nu börjar livet sippra in i mig igen. Jag börjar känna mig stark, drogen har gått ur kroppen. Då är det farligt, säger en liten röst. Ja jag vet, jag har bett om hjälp, min sponsor och mina väninnor vet att jag är där jag är. Detox.

Insikterna kommer, och går. Igår var det just minnet hur fysiska M och jag var, vi höll varandra i handen, vi satt oftast nära varann (när vi inte var osams). Igår kom jag plötsligt på, att det är inte bara M i hela universum som gillar sånt. Kanske jag någon gång, kan träffa en sån kille som inte har ett missbruk?

Wow, det finns andra killar som gillar fysik också!