Asperger

”Mr. McCollum’s supporters, who rallied behind him after his last arrest, say that he suffers from a social disorder similar to autism, known as Asperger’s syndrome. The disorder is also called ”the little professor syndrome.”

Its sufferers often become obsessed with specific topics, talking endlessly about them with stunning expertise; they have problems socializing, make inappropriate comments and avoid eye contact. Obsession with trains and train trivia is common among sufferers of Asperger’s”

Så bra han beskriver våra små professorer, har ofta specialintressen som de för oändliga monologer om, gör oanständiga kommentarer och undviker ögonkontakt. Min son har inte något intresse för tåg eller tågstationer, som jag vet andra föräldrar berättar om. Däremot har han andra intressen, tex filmer, regissörer, datorspel och TV-spel. Ett mycket mycket dyrare intresse alltså.

Min son lever här och nu, bara sådär. Helt enkelt en j-ligt härlig livsinställning. Den krockar lite med våra andras verklighet bara. Ibland gör han underliga kommentarer, som i förrgår, då han sa att alla människor lever i ett spegelvänt universum, där vi lever i olika existenser, med samma kroppar, bara olika spegelvända världar. Ibland gör han dumma kommentarer, som när han säger att Chelsea förlorade med 1-4 emot Liverpool, men samtidigt säger att de gjorde inte ett enda mål Chelsea. Det är just såna saker som gör andra sonen vansinnig. Han sa att storebror fick inte vara med vid finalen mellan Liverpool -Milan, för då skulle han slå ihjäl honom.

Ett schema behövs, i våran familj är det livsnödvändigt. Lika nödvändigt som en mobiltelefon är för andra ungdomar i 18-årsåldern. Om han inte följer schema rasar våran tillvaro fullständigt. Det är emellan aktiviteter han kan ‘rasa’ upp sig, om han inte vet vad som väntar härnäst. En rolig grej jag upptäckte bara för några veckor sen, var att jag skrev ner allt han fick göra på datorn, för att jag inte skulle behöva sitta bredvid och kontrollera honom. Om jag inte kontrollerar honom, kan han plötsligt sitta och titta på våldsfilm eller sitta och klicka sig runt överallt, där han till slut blir så exaltrerad så det gör honom förvirrad. Jag upptäckte efter bara en liten stund, att han endast var på de sidor jag skrivit ner på schemat!! Det är mirakulöst, han ser det skrivna ordet som lag, som ger honom stöd i hans verklighet.

Det är oerhört fascinerande. En sak till, om jag vill få honom att vänta, kan jag säga vänta 2 sekunder, varpå han börjar räkna 1 … 2 , och sen förväntar sig att jag ska vara klar. Efter det säger jag, vänta 77 sekunder, varpå han börjar räkna 1 … 2 … 3 … 4 tills han kommer till 77, och jag förhoppningsvis är klar. Tydlighet är oerhört viktigt, och att på något sätt hoppa in i en annan verklighet än min.

Att kommunicera är ju så mycket mer än det sagda ordet, det är blickar, mimik, gester och andra kroppssignaler som vi andra uppfattar. Aspergerpersoner ser inte sånt, de vill ha direkta budskap, så det är viktigt att föräldrar har en smula skådespelartalang i bakfickan. Jag har iallafall fått dämpa mycket av min entusiasm och spontanitet när jag pratar med honom, han blir förvirrad av det. Jag får ’spela’ den där tysta, direkta tanten istället. Som är tydlig i både tal och skrift.

Filmen Rain Man beskriver på ett väldigt bra sätt hur det är att leva med någon som har Asperger, ibland är det inspirerande, och väldigt väldigt roligt. Ibland är det väldigt förvirrande och det krävs massor med fantasi för att inte bli tokig. Det är mycket påfrestande. Min son har/hade frenesi på att spola tillbaka videoband där det var en rolig kommentar, ofta betraktades inte den som rolig av någon annan än han själv. Första gångerna (5) skrattade man av medkänsla, för att han var så glad och helt excaltrerade av tex en människa som gjorde en rolig min, eller ett roligt ljud. Vid 20:e tillbakaspolningen var det inte lika roligt. Jag har haft många videoapparater, de är nog inte designade för tillbakaspolning 2 timmar på varje film?!

Han är farlig också. Han får utbrott, som ofta är kopplade till att han blir missförstådd, inte har följt sitt schema. Det resulterar gärna i att han slår sönder saker, tex dörrar eller TV-spel, eller något annat som finns till hands. En av anledningar till att skolan meddelade honom så sent att han skulle flytta var just det, att han skulle få utbrott och slå sönder. Han har redan haft utbrott där, och boendet har fått varningar och ville väl inte ha en till. Det sker inte ofta, hans utbrott, men när de sker blir det inte mycket kvar av lägenheten. Jag har tex inte några glas kvar i dörren in till vardagsrummet, där satte han handen, flera gånger. Lyckligtvis gjorde han inte sig illa.

Det är en spännande och väldigt väldigt påfrestande resa att han en son med Asperger.