Fan Mona, vad du är bra!

Jag läser om Monas 1:a Maj tal. Enligt kolumnist på SVD kritiserar han henne för att var alltför självkritisk för sitt eget bästa. Jag eftersöker mer självkritik inom politiken, och ser inte som Göran något problem i det, utan snarare blir jag hoppfull.

Många stora andliga ledare påpekar just självinsikt som den bästa vägen till andlighet. Just andlighet är det jag saknar i vårat samhälle, som pekar åt ett helt annat håll, även om just Monas tal banar väg för annat.

Vid nästa regeringsbyte, – jag är rätt säker på att det blir så -, kommer de stora posterna inom regering vara tillsatta av just kvinnor. Även om vi av män ibland betraktas som lite snurriga, alltför mycket inne på att samtala, kommunikation. Så tror jag att det är just det som behövs. Jag är absolut ingen feminist, jag är mänslig-ist, men jag tror att många män i ledande positioner kan smittas av lite alfahanneproblematik. Och vi har inte råd med sånt.

Jag har iallafall mer förtroende för en person som vågar inse sina misstag, än för någon som vägrar inse. En av de viktigaste grundstenarna är ju att vara ’sann’, där vi just är. Jag tycker Mona visar stort mod, även om jag inte gillar deras politik.