AS och tvång

Min son går på den allra finaste skolan som finns för de som har Asperger. Han har trivts, sådär i många år nu 6.

Jag har alltid jobbat med skolan, men nu har jag tagit ‘hem’ min son. Eller, han har rymt hem och jag har behållt honom hemma. Vi kommer också nyligen (igår) från psyket Stockholm där han legat inlagd.

Alla som vet något om AS, vet att det krävs lång förberedelsetid och introduktion när de ska starta något nytt, förändringar. I måndags ändrade skolan detta. De ringde mig, (innan arbetstidens slut) och talade om att enligt deras sätt behövde X, bla bla bla och att det var bråttom. Så pass bråttom att det inte ens hade kunnat informerats till mig, förrän just den dagen 2007-04-23.

Det var en stor förändring, X skulle flyttas till annat boende i veckorna. Han skulle få större krav på sig. Ändå får jag information, att han tagit det ”väldigt bra, moget”. 3 timmar efter, ringer sonen och är helt förtvivlad, och vill ta livet av sig. Han känner sig tvingad, och säger att han ”inte klarar det”.

Givetvis tar jag kontakt med skolan dan efter och ber de att ställa in flytten, tills sonen lugnat sig lite. Men i den stränga budget som råder, får jag svaret att flytten är redan ordnad, och att det bara gäller för sonen att anpassa sig. En ny elev ska in på hans gamla ‘rum’. 12 timmar efter information till mig, packas sonens saker och han blir tvingad att gå dit han inte vill.

Samma kväll ringer han mig, och återigen är han förtvivlad och mår väldigt psykiskt dåligt. Jag ber skolan ta min son till läkare, men jag blir lugnad, av att enligt deras erfarenhet säger han så för att han vet att jag blir ledsen/upprörd.

Dagen efter rymmer sonen hem, han tar sig ända ifrån landet, springande genom buskar och på vägar trafikerade, jagad av känslan att vara helt tillintetgjord. Dubbla budskap har haglat över honom sista dagarna. Han hoppar på ett tåg och kommer så småningom till Stockholm, med all denna skräck och känslan av att inte vilja leva.

Jag tar honom till psyket där de tar in honom, för att han är suicidel. Enligt de är det mycket viktigt med förberedelse för förändringar emot de som har AS. Skolan blir förstås jätterädd, och alla deras medarbetare ringer och försöker lugna mig, och förklara vilka problem ungdomarna deras kan få, osv osv osv. Och att de besitter kunskap medan jag som mamma bara är en del i sonens manipulativa spel.

Allt handlar om pengar, såklart! Vad gör inte det idag. Skolan är kommunfinansierade, och de måste ha platserna tillsatta för det ekonomiska intresset. En ny elev väntas till sonens gamla ‘boende’, och han är mer passande där. Min son har blivit äldre och behöver flyttas. Men för att försäkra sig att den andra eleven väljer denna skola, måste detta gå fort såklart.

Det var därför min sons handikapp vändes åt ‘andra hållet’ ifrån vad det vanligtvis brukar heta. Att de har svårt för förändringar, att de behöver struktur, att de inte kan ta snabba beslut. Och så vidare. Denna gång var det inte den förklaringen som gällde, utan en helt annan baserat på skolans ekonomiska intressen. Min son är snäll, foglig. Men denna gång fick han alltså nog, och jag är jävligt tacksam för det.

Det är så mycket upprörande i skolans agerande så jag orkar inte ens dra upp allt. En sak som jag förstår, är att jag också skulle bli väldigt förtvivlad, ja rent av jävligt förbannad om någon packade mina saker på morgonen och sa att jag skulle flytta härifrån. Och jag fått reda på det dagen innan.