Efterspel

Nu kommer den stora Giljotinen fram, klingan har redan fallit över Vetlandas chef för Familjesektionen, Boo Hedbrant. Socialchefen Ola Götesson, sitter däremot kvar, och har fullt förtroende för sig själv, som han påpekade i en intervju på TV.

Bloggarna om Louise skjuter i höjden. Jag har plöjt igenom några stycken, och den som utmärkte sig är Britta Svensson, (Expressen) som i sin blogg skriver: De tror att hennes misär slutade med att Janne Josefsson dök upp i Vetlanda. Det är ju helt fel.

Enligt Britta var Louise redan gammalt stoff. Och enligt henne fick Josefsson en helt redan färdig historia. DN hade gjort hela storyn åt honom ett halvår tidigare. Men att Josefsson gör slagkraftig journalistik av fallet Louise tycker Britta bara är bra, ingen kan skriva nog om de här utsatta barnen.

Hon förespråkar också en granskning av … Josefsson själv. Och varför inte? Varför granskar ingen honom, även om Adaktusson försökte så utgick ju Josefsson iallafall som vinnare, i det här journalistiska kriget.

Britta har en poäng, även om den är lite inbakad. Min tolkning är att vi dränks av medieflödet så det krävs storsläggan om vi ska reagera, typ Josefssons tårdrypta program skickligt redigerat, med Freddie Wadlings sträva stämma i bakgrunden. Vi har blivit så avmätta så vi måste skrämmas till reaktion.

Och han lyckas Josefsson. Men vem granskar honom egentligen? Som nu är, finns han ju som direktutnämd Gud till Sanningen. Även starkare än själva gamla hederliga DN.